Hur använder du musik?

Vilken roll spelar den för dig? Förmodligen stor roll. Men på vilket sätt spelar den stor roll? Och varför?

Musik kan svara mot behov av skönhet, stimulans, stillhet och många andra ting. Olika människor behöver och använder musiken för olika syften, och samma musik kan tillfredsställa olika behov för olika människor. Människor är ju olika. Därför kommer vi att njuta av, och även att präglas av, skilda slag av musik. Behoven skapar våra musikpreferenser.

Människor och deras behov förändras också. Det kan röra sig om långsiktiga förändringar över ett liv, men också om varierande behov under dygnet, veckan eller månaden. Den mogna människans musik är en annan än den unga människans, och morgonens musik kan vara en annan än de sena kvällstimmarnas.

Mot den bakgrunden är musikkritik och bedömningar av musikalisk kvalitet en vansklig sak. Att döma ut musik som svarar mot människors behov och önskningar är att sätta sig till doms över just deras behov och önskningar.

Men musikalisk variation handlar ändå inte bara om att olika musik tillfredsställer olika behov. Även kvaliteten kan variera. Allt är inte lika bra. Det görs bättre och sämre musik, och vi kan vara i stånd att höra skillnaden. Men det är lätt hänt att man blandar samman kvalitetsbedömningen med upplevelsen av hur väl musikstycket tillfredsställer de egna personliga behoven – det vill säga vad vi vill använda musiken till. När vi gör den sammanblandningen berättar bedömningen minst lika mycket om oss själva som om musikstycket.

 

After Hours

Den som följer Musik.pm följer en lyssnare som med musiken ofta söker skapa en stämning av stillsam melankoli. Det beror förmodligen på ett behov av att skapa ett stycke ro i en larmande värld, och detta faktum säger också något om hur jag upplever larmet. Kvällens stämning ger bättre inramning för det slaget av musik än dagens.

Men det räcker inte med stillsamhet och ro. Ett trovärdigt uttryck är en förutsättning. Det behöver också finnas ett mått av allvar, och sådan finner man bäst i musik som inte är helt sorgfri. Den stillsamma melankolin i jazzballaden skapar oftast bäst den stämning jag behöver.

Det jag är ute efter är dock inte en ljudkuliss eller musikalisk tapet. Min upplevelse är att musiken och jag går samman i en gemensam känsla. Det behöver inte innebära att det krävs ett intensivt lyssnande. Musiken kan mycket väl vara del av en intim middag, och bidra till känslan lika mycket som en god flaska champagne. Champagnen, sällskapet och musiken blir en del av mig – inte en kuliss.

Här är spellistan ”After Hours” på Spotify. Den börjar i klassiska stilla jazztoner – som allt eftersom blandas med ballader av andra slag och yngre snitt. (Listan utökas då och då.)

För att ytterligare lära känna stämningen lyssna gärna också på Bill Evans album “Waltz for Debby” och Diana Kralls album “The Look of Love“.

 

Nya vägar

Men Musik.pm speglar också annan musik. I kontrast till behovet av stillhet har jag också ett behov av att finna nya vägar. När det gäller musik blir det nya genrer, nya artister, nya klanger, nya låtar, nya instrument. De är naturligtvis sällan genuint nya, men de är nya för mig och – har jag märkt – för många i min omgivning. Och en extra glädje känner jag om jag, utöver att njuta själv, kan få förmedla nyheter till mina vänner.

Musik.pm har uppstått ur denna upptäckarlust och önskan om att förmedla. Internet och olika slag av musiktjänster har varit värdefulla redskap i detta lustfyllda arbete. Så även några musikvänner som då och då ger mig tips.

I jakten på det nya kan det bli många olika slag av musik så länge den är genuin och äkta – soft jazz, swing, blues, samba, rock, fado etc. Särskilt intressant blir det när musiken på ett eller annat sätt bjuder lite motstånd. Motståndet kan inte vara kompakt, det måste finnas en bro från något jag redan känner till och gillar, men finns väl den bron brukar jag (ibland efter viss möda) lära mig gilla också det nya jag hör. Och när jag väl gjort det så är jag ofta fast ett tag. Så var det ett slag med brasilianska rytmer, och så har det varit rätt länge nu med fadomusiken. Jag kommer att fortsätta lyssna på dessa genrer, men troligen kommer snart en annan genre att vara i fokus för en tid.

Men vad är det då som får mig att fastna för något nytt? Utöver vad som sagts ovan vet jag inte, och jag tror inte att jag vill veta. Då skulle det bli alltför förutsägbart. Men jag vet mer eller mindre intuitivt när jag hittat rätt, och känner då stor tillfredsställelse.

Längtan efter det annorlunda leder till artister från olika länder i världen – till exempel Hiromi från Japan, Gin Wigmore från Nya Zeeland, Hindi Zahra från Marocko, Club des Belugas från Tyskland, Zaz från Frankrike, Mariza från Portugal, Maria Rita från Brasilien och Lucy Woodward från USA. Klangerna låter därför sällan svenska, men ibland finns ett oväntat musikaliskt släktskap. Som med brasilianska singer-songwriter Céu i ”Veu da Noite”, som ger mig känsla av svensk 50-talsjazz. Å andra sidan har vi svenska Koop som framgångsrikt skapat jazzmusik med karibisk touch – här i Koop Island Blues.

Resan fortsätter. Följ med om du har lust.